Den 31 januari 2020 bekräftades det första fallet av covid-19 i Sverige, närmare bestämt i Jönköping. Vad som har hänt sen dess är svårt att få grepp om och med största sannolikhet kan de flesta vara överens om att år 2020 har varit mer eller mindre prövande för alla människor. Vi befinner oss mitt i en global pandemi som har förändrat vårt sätt att leva och kanske även vårt sätt att tänka. Samhället har ställts inför unika utmaningar och har tvingats handla snabbt och effektivt för att förhindra ytterligare spridning. I skuggan av stigande dödstal och fruktansvärda nyheter från olika håll i världen, finns en annan aspekt av pandemins inverkan. Den fysiska distanseringen. Och även på trafiken.
Rekommendationer för distansering
De flesta länderna världen över var snabba med att införa total karantän och nedstängning av butiker, restauranger och platser där människor vanligtvis vistas tillsammans. I Sverige hade vi en relativt unik framtoning där vi i största mån har gått ut med rekommendationer istället för förbud. Alla som haft möjlighet att jobba hemifrån har uppmanats till detta, och på restauranger liksom barer tillåts endast bordsservering. Folksamlingar på över 500 personer har förbjudits, vilket har resulterat i idrottsevenemang med tomma läktare samt inställda konserter och andra kulturevenemang.
Isolering av riskgrupper
I många kommuner har det införts besöksförbud på äldreboenden. Denna sociala isolering har ansetts vara rätt beslut för att skydda dem som tillhör den allra största riskgruppen, våra äldsta. Personer över 70 år rekommenderas att helt stanna hemma, förutom vid promenader i närområdet, för att på så sätt skydda sig mot viruset. När covid-19 trots allt tog sig in äldrevården fick det förödande konsekvenser med snabb spridning och många dödsfall.
Konsekvenser av fysisk distansering
Så vad gör denna fysiska distansering med oss? Direkta konsekvenser är förstås saknad av våra nära och kära. Att inte kunna hälsa på våra äldre har varit oerhört svårt för många att hantera, inte minst för de äldre själva, vars besök från barn och barnbarn kanske är det allra största glädjeämnet i livet. Telefon- och framför allt videosamtal har varit räddningen för att upprätthålla kommunikationen mellan vänner och familjemedlemmar, trots den fysiska frånvaron. Dock kan de flesta av oss vara överens om att ett videosamtal aldrig kan ersätta en varm kram från någon vi älskar.
Mer tid hemma
Andra skulle påstå att de faktiskt kommit närmare sin familj och samboende under dessa prövande månader. Vi har stått enade i vår kamp mot viruset och kanske jobbat hemifrån vilket har gett oss mer tid tillsammans med våra nära, vilket för många har skapat nya band till och ömsesidig förståelse för personer som vi tidigare tagit för givet. För andra har det lett till omvärderingar av våra relationer och ibland smärtsamma upptäckter om att det är dags för förändring.
