Precis som många klagar på skicket på det svenska järnvägsnätet så är det också många som uppmärksammar vad de upplever vara de svenska vägarnas allt sämre skick. Till viss del kan man nog säga att dessa kritiker har rätt i sak. Av de runt 18 000 mil svensk väg som Motormännen kontrollerat under sin årliga kontroll av svenska vägars tillstånd, var 2019 ungefär 5,3 % så pass dåliga att de räknas som underkända. Även om detta är en relativt liten del av vägnätet, så har försämringen varit ganska märkbar. År 2018 var motsvarande siffra ungefär 2,3 %. Med tanke på att det skiljer sig stort mellan stad och landsbygd, och mellan södra och norra Sverige, så kan man nog anta att många av kritikerna bor i områden som har ett betydligt sämre vägnät än genomsnittet. Allra sämst vägar uppmättes i de mer glesbefolkade områdena i Norrbotten och Västerbotten. De bästa vägarna, eller minst antal vägar i undermåligt skick, återfinns i Kronoberg.
Vad beror klagomålen på?
Det finns flera anledningar till att debatten kring vägarnas skick har växt sig större de senaste åren. En anledning är att om vägarna blir allt sämre så blir också reparation och underhåll av vägarna dyrare. Detta skulle ju i sin tur kunna leda till att vägarnas skick aldrig förbättras, då alla pengar skulle behöva spenderas på reparationer. En annan anledning är miljöaspekten: dåliga vägar är bullriga och skulle, om man hårdrar det, också kunna orsaka köbildningar som i sin tur är orsak till mer utsläpp än nödvändigt. En annan anledning är att dåliga vägar sliter på våra bilar, vilket är både dyrt och farligt. Just trafiksäkerheten är förmodligen den största anledningen till att allt fler pratar om vägarnas skick. En dålig väg är betydligt farligare att köra på, inte minst vintertid då sprickor i dålig asfalt lätt fylls av vatten som fryser till is och orsakar halka (och fler sprickor i vägbanan). Många av de röster som höjts i debatten kring de dåliga vägarna kommer också från de som är yrkesverksamma på våra vägar. Vägarnas skick är helt enkelt en arbetsmiljöfråga för till exempel lastbilschaufförer och andra som kör mycket på de svenska vägarna.
Många menar också att det är en glesbygdsfråga. Det faktum att det är en större del av vägarna i glesbygd och på landsbygd som är dåliga än i storstadsområden gör det till en demokratisk fråga, menar många. Framkomlighet och säkerhet blir sämre i norra Sverige, där också allt fler faktiskt är beroende av bilen som transportmedel. Att då uppleva att vägarnas skicka försämras varje år leder förmodligen till en hel del missnöje, då detta kraftigt försämrar vardagen för de som är bosatta i glesbygd. Röster för upprustning av vägarna höjs bland annat från yrkeschaufförer som kör på de norrländska vägarna, såväl som privatpersoner. I Norrland är ju också vägarna mer utsatta för svårare väderlek vintertid, med större mängder snö och is som försämrar säkerheten. En väg i södra Sverige kanske inte alls blir lika farlig under samma förhållanden, menar kritikerna.
